Så ser du om din tarotlek följer Marseille eller Rider-Waite-Smith

På en ask kan det stå ”klassisk tarot” utan att den förklarar vilket bildsystem korten följer. Du behöver inte undersöka alla 78 för att ta reda på det. Dra ett sifferkort, Rättvisan, Styrkan och Narren. På några minuter får du synliga ledtrådar som hjälper dig att välja en bok som passar leken och upptäcka om du har en blandform.

Ledtrådarna gäller familjer av utgåvor, inte någon myndighet som avgör äkthet. BnF samlar flera tarotlekar som kallas Marseille, medan V&A beskriver de illustrerade korten i Rider-Waite-Smith. En modern utgåva kan hämta drag från båda.

Första kortet: Fem i bägare

Se vad som finns i mitten. Om du framför allt ser fem bägare och dekorativa motiv har du ett sifferkort utan berättande scen, en typ som är vanlig i Marseille. Om en gestalt ingår i en situation med föremål, utrymme och möjlig handling ligger sättet att illustrera närmare Rider-Waite-Smith. Testet säger mer än askens färg eftersom det direkt påverkar hur en handbok kommer att be dig läsa lilla arkanan.

Prova också med Två i svärd eller Tio i stavar. Vissa moderna lekar illustrerar en del kort men inte andra eller behåller dekorativa svitsymboler mot en enkel bakgrund. Bestäm inte hela systemet från ett enda undantag. Anteckna det mönster som dominerar och de kort som bryter mot det.

Andra och tredje kortet: Rättvisan och Styrkan

Leta efter det tryckta numret på vart och ett. I en vanlig Marseillekonvention har Rättvisan nummer VIII och Styrkan XI. I Rider-Waite-Smith ligger Styrkan på VIII och Rättvisan på XI. Om din lek följer någon av numreringarna kan den anknyta till den traditionen även om andra bilder blandar stilar.

Kontrollen förhindrar ett vanligt fel: att öppna en bok vid ”arkana VIII” och läsa om fel kort. Skriv på första sidan av dina anteckningar ”Rättvisan = VIII” eller ”Rättvisan = XI” beroende på din lek. Då är problemet löst innan du gör en läggning.

Numret ensamt klassificerar inte hela leken. En nutida konstnär kan numrera som Rider men teckna sifferkorten som Marseille. Det gör inte leken ogiltig; det betyder att du behöver studera den som en egen utgåva.

Fjärde kortet: Narren

Titta på namnet — Le Mat, Narren, The Fool — och om ett nummer syns. I Rider-konventionen är det ofta noll. Se också på scenen. Ett översatt namn bevisar inte i sig ett ursprung: ”The Fool” kan vara tryckt på en engelsk version av en Marseilledesign. Tillsammans med numreringen och sifferkorten blir ledtråden starkare.

British Museum katalogiserar en reproduktion av Nicolas Convers design från 1760. Katalogposten visar varför modell och exemplar måste skiljas åt: det bevarade kortsetet är en senare reproduktion och asken kommer till och med från en annan lek. Försäljningsorden kan hjälpa dig att orientera dig, men korten och uppgifterna om utgåvan avgör.

En snabb anteckning för att identifiera leken

Kort	Vad du skriver ned	Varför det hjälper
Fem i bägare	Dekorativa svitsymboler eller scen med gestalter?	Visar hur sifferkorten bör beskrivas
Rättvisan	Nummer och namn	Hindrar förväxling mellan kapitlen VIII och XI
Styrkan	Nummer och namn	Bekräftar om ordningen är bytt
Narren	Nummer, namn och synliga detaljer	Visar utgåvans konvention

Lägg till förlag, år, tecknarens namn och eventuella anteckningar om restaurering. Om de saknas på asken, leta i häftet eller hos förlaget. Hitta inte på tillverkningsåret utifrån året då den återgivna designen skapades.

Om din lek blandar olika drag

Välj en bok som faktiskt passar korten, inte en som lovar ”universella betydelser”. Du kan använda en Rider-bok för att öva på scener och en Marseillebok för tal och svit, men ange varifrån varje tanke kommer. Om ett modernt kort ändrar en scen eller titel mycket bör den egna utgåvans häfte få vara med i jämförelsen.

Ett ärligt test är att läsa tre kort utan handbok och sedan kontrollera om bokens förklaring hänvisar till detaljer som verkligen finns på dem. Om två av tre beskrivningar handlar om gestalter som saknas på dina kort är boken inte en bra bildguide till den utgåvan.

Läs vidare i jämförelsen mellan Marseille och Rider-Waite-Smith och vad du ska kontrollera innan du använder en äldre bok med en modern lek. Guiden till olika tarotkortlekar ger en allmän introduktion.

Pröva också kort som inte ingick i första kontrollen

De fyra första korten räcker för en preliminär bedömning, men en lek kan efterlikna tecknen och ändå skilja sig i resten. Dra därefter slumpmässigt tre kort ur lilla arkanan och ett hovkort. Kontrollera om de följer det mönster du tyckte dig se. Om Fem i bägare har en scen men de andra sifferkorten bara visar symboler, kan leken vara en blandform. Om Rättvisan och Styrkan följer en konvention men Narren och sviterna en annan, anteckna det utan att tvinga fram en etikett.

Den andra kontrollen ger en liten oberoende prövning. Den bevisar inte lekens utgivningshistoria; den hjälper dig att välja en användbar bok. En modern konstnär kan mycket väl förena sifferkort med scener och franska titlar eller använda Waites numrering på bilder inspirerade av Marseille. ”Blandform” beskriver den synliga kombinationen och är inget nedsättande omdöme.

Läs utgåvans uppgifter

Asken och häftet kan berätta vem som tecknade, vilken förebild som återgavs, om korten har restaurerats och vilka namn som ändrats. Om det står ”baserad på Nicolas Conver”, undersök om ”baserad på” betyder faksimil, ny teckning eller ny färgpalett. British Museums post om en Conver-reproduktion visar att till och med asken till ett bevarat exemplar kan höra till en annan lek. Därför bör förlagets uppgifter jämföras med de faktiska korten.

Datumet för modellen är inte din leks ålder. En kortlek som ges ut i år kan återge en gammal design; en begagnad ask kan innehålla en senare tryckning. När du lär dig läsa är det viktigast att identifiera bilderna du beskriver. Om du skriver en historisk recension behöver du dessutom veta när just exemplaret tillverkades och vilken förebild det hade.

Om förlaget inte lämnar information

Hitta inte på ett ursprung. Beskriv leken som ”sifferkort med scener, Rättvisan XI” eller ”sifferkort med svitsymboler, Rättvisan VIII” beroende på vad du ser. Då kan läsaren välja bok utan att du påstår ett släktskap som du inte har kontrollerat. Om du senare hittar dokumentation om utgåvan kan du lägga till den med en källa.

En ärlig identifiering hjälper också i tarotdagboken. Du kan skriva ”lek A, utgåva ej angiven; bok B användes bara för strukturen” och skilja dina egna associationer från bokens. När du senare byter lek vet du om en tolkning kom från just det kortet, från boken eller från en vana du utvecklat.

Gör kontrollen före en läggning som betyder mycket för dig, inte först när ett kort förvirrar dig. Lekens uppbyggnad är en studiefråga som kan undersökas i lugn och ro. Själva frågan för läggningen bör sedan bestämmas utan att tolkningen styrs mot det svar du föredrar.

Källor

• Urval av tarotlekar, Bibliothèque nationale de France. Lästs den 26-09-2026.
• ”A history of tarot cards”, Victoria and Albert Museum. Lästs den 26-09-2026.
• Conver-tarot i reproduktion, British Museum. Lästs den 26-09-2026.