← Språk
ES EN FR IT PT DE NL SV
StartArtiklarHistoria och kuriosa

Sabio Tarot · Historia och kuriosa

Av Sabio Tarot

Så trycktes och färglades äldre tarotkort

Ett Visconti-Sforza-kort från omkring 1450 kan visa täckande målning på kartong och en bearbetad guldbakgrund. Ett annat kort, tryckt flera århundraden senare, har linjer som går att upprepa och färg som har lagts på efter tryckningen. Även om båda säljs i dag som ”gammal tarot” tillverkades de på olika sätt.

Metropolitan Museum of Arts beskrivning anger material i de påkostade korten från Milano, och V&A bevarar fyra målade och förgyllda italienska spelkort från omkring 1490. Tack vare föremålsbeskrivningarna kan vi tala om konkreta tekniker utan att föreställa oss att alla människor under det femtonde århundradet spelade med guldkort.

Handmålning och ett enskilt korts värde

På ett målat kort kan linjer, färger och detaljer skilja sig från dem på nästa kort. Att tillskriva ett föremål en verkstad placerar det i en konstnärlig arbetsmiljö; det betyder inte att vi med säkerhet vet vilken hand som utförde varje del. Met förbinder flera Visconti-grupper med Bonifacio Bembos verkstad. De dekorerade bakgrunderna, pigmenten och storleken visar en investering som hjälper till att förklara varför dessa kort har bevarats.

Bevarandet skapar samtidigt en skev bild. Ett föremål från ett hov kan sparas för sin skönhet eller härkomst; en vanlig kortlek hanteras, böjs och kastas. Vi kan inte härleda en statistik över vardaglig produktion enbart från det som hamnat i museimontrar. Frågan ”hur såg tarot ut under det femtonde århundradet?” kräver därför mer än att vi tittar på den mest påkostade leken.

Tryck linjerna, lägg till färgen

När en bild återges från en tryckform kan samma linjer upprepas. Met dokumenterar europeiska kort från det femtonde århundradet som gjordes med träsnitt, gravyr och pålagd färg. Träsnitt — där tryckformen är av trä — ska inte blandas ihop med gravyr i metall. Det är olika tekniker, och museernas kataloger anger vad som gäller för ett visst föremål.

Färgen behöver också beskrivas exakt. Vissa kort färglades efter tryckningen, för hand eller med metoder som gör att samma färgfält kan upprepas. ”Färgtryckt” och ”handmålat” är inte automatiskt samma sak. Två exemplar med samma tryckta kontur men små skillnader i färgen kan berätta något om tillverkningens olika steg.

British Museum har en tarotlek för kortspådom från en utgåva som tillskrivs Paris i slutet av det nittonde århundradet. Katalogen skiljer mellan handkolorerad etsning, ask och instruktionshäfte. Det är ett annat föremål än Milanokorten från det femtonde århundradet även om båda kan innehålla 78 kort. Materialbeskrivningen hindrar oss från att pressa ihop sex århundraden av tekniker till en enda mening.

En reproduktion är inte ett original

British Museum katalogiserar en annan lek som en reproduktion av Nicolas Convers tarot från 1760, framställd i slutet av det nittonde århundradet med kromolitografi. Bilden hänvisar till en äldre förebild, men de fysiska korten trycktes inte 1760. Katalogen varnar till och med för att den bevarade asken hör till en annan lek.

Skillnaden är viktig när en butik erbjuder ”Marseille från 1760”. Det kan betyda att korten återger en design från den tiden, inte att varje kort du köper är mer än två hundra år gammalt. En reproduktion kan vara utmärkt att använda när du tolkar bilderna. Men när du berättar dess historia måste du skilja mellan förebild, utgåva och föremålets datum.

En kort guide till museernas katalogposter

Leta efter fem fält innan du upprepar ett påstående: uppskattad datering, plats, material, teknik och konservatorns kommentar. Dateringen säger ofta ”omkring” eftersom den inte är ett exakt födelsedatum. Kontrollera om museet beskriver ett original, ett senare tryck eller en rekonstruktion. Titta sedan på om bilden stöder det du beskriver: färg över jämna ytor, metallisk bakgrund, spår av användning eller slitna linjer.

Tekniken bestämmer inte ett korts betydelse, men hjälper oss att ställa bättre frågor. En färgskillnad kan bero på tryckmetoden eller på en utgåvas historia snarare än på ett avsiktligt esoteriskt budskap. Om du vill jämföra dagens bildsystem, läs vad Marseille-tarot betyder historiskt och Marseille jämfört med Rider-Waite-Smith.

Även slitaget berättar något

En avbruten linje kan bero på att tryckformen slitits, att det enskilda kortet skadats eller att man senare kopierat ett redan skadat tryck. Vi ska inte automatiskt göra varje ojämnhet till en ”dold symbol”. British Museums beskrivning av Conver-reproduktionen nämner luckor i linjerna som kommer från slitna äldre tryckformar. Det är en konkret materiell förklaring till något som vid första anblicken kan locka fram fantasifulla tolkningar.

Baksidan och asken kan berätta en annan historia. För British Museums Etteilla-lek beskriver katalogen en tryckt baksida, en ask och ett instruktionshäfte. För den återgivna Conver-leken varnar den att asken som bevarats hör till en annan uppsättning. En undersökning av tillverkningen slutar alltså inte vid kortets framsida: fråga om ask, instruktioner och kort gavs ut tillsammans eller har förts ihop senare.

Fotografiska reproduktioner lägger till ännu ett lager. En skärm kan förändra intrycket av guld och pigment; en beskuren bild kan dölja slitna kanter. Om du vill jämföra teknik eller färg, läs hela katalogposten och använd om möjligt högupplösta bilder av just samma föremål. Tillskriv inte en färgton tryckarens avsikt om du inte vet hur objektet fotograferades.

Tre frågor som håller teknikerna isär

För det första: vilket underlag och vilket förfarande anger museet? ”Papper”, ”kartong”, ”täckande färg”, ”träsnitt” och ”kromolitografi” fyller olika roller. För det andra: från vilken tid är det fysiska exemplaret? En design från 1760 som återges i 1880 bär spår från två historiska tidpunkter. För det tredje: vem lade på färgen och i vilket steg? Om katalogen inte vet, fyll inte luckan med en gissning utifrån fotografiet.

Pröva frågorna med ett målat kort på V&A och British Museums Conver-reproduktion. Skriv en kort föremålsbeskrivning för vart och ett utan att använda ”gammalt” som enda beskrivning. Du kommer att se att ett målat kort och ett senare tryck kan dela bildmotiv men kräver olika tekniska historier.

Den materiella blicken tvingar inte tarotläsare att använda enbart original. En vältryckt modern utgåva kan vara bekvämare när man studerar bilder. Det som förändras är hur man presenterar den: ”återger en historisk design” går att kontrollera; ”är det ursprungliga föremålet” kräver andra bevis.

Källor