Sabio Tarot · Historia och kuriosa
Hur man läser en äldre kortkatalog utan att förväxla modell och exemplar
En katalogpost kan verka som en torr följd av fält: titel, upphovsperson, år, teknik, mått och nummer. I själva verket är den det snabbaste verktyget för att undvika legender om en kortlek. Den berättar vad en institution bevarar, hur den identifierar föremålet och vilka uppgifter den anser vara säkra eller ungefärliga. Knepet är att inte läsa titeln som hela historien. ”Tarot de Marseille” eller ”tarot Conver” kan vara klassificeringsnamn; det fysiska exemplaret kan ha producerats vid ett annat datum eller vara en nyutgåva av en tidigare modell.
Låt oss ta en post från Bibliothèque nationale de France om ett spel förknippat med Conver. Katalogen registrerar visuellt innehåll, tekniken träsnitt med färg applicerad med schablon, sjuttioåtta kort, mått och anteckningar om baksidan. Den innehåller också uppgiften ”N.as Conver 1760”. Läst utan sammanhang verkar datumet avgöra saken. En annan BnF-post katalogiserar en modern nyutgåva av modellen, producerad av A. Camoin mellan 1890 och 1899. En tredje beskriver ett Camoin-exemplar från 1890–1900 som bär den gamla uppgiften och ett skattemärke från 1890. De tre posterna tillsammans lär ut mer än ett enda nummer.
Börja med identifieraren
Katalognumret eller ARK låter dig återvända till samma post. Kopiera cb43706229t för det första spelet och ersätt det inte med ett sökresultat med liknande titel. Två poster kan kalla olika föremål för ”tarot Conver”. Morgan använder en annan signatur, MS M.630.1–35, för trettiofem Visconti-Sforza-kort som den bevarar. Identifieraren är inte numret på ett kort i leken eller ett arkanas position: det är en stabil institutionell adress för att citera föremålet.
När du sparar referensen ska du också kopiera institutionen. En identifierare som börjar på cb vid BnF och en signatur som M.630 vid Morgan tillhör olika system. Om du senare publicerar en jämförelse kan läsaren öppna varje post och kontrollera påståendena. En länk till en allmän Google-sökning kan ändras; katalogens permalänk är mycket mer tillförlitlig för ett specifikt kort.
Vem satte titeln?
En titel inom hakparenteser i en katalog kan vara en beskrivning som institutionen har tilldelat, inte ord tryckta på originalasken. Kontrollera anteckningarna innan du citerar den som historisk titel. BnF talar i sina poster om ”jeu de tarot à enseignes italiennes de Marseille, dit tarot Conver” och om ”réédition moderne” av samma modell. Dessa uttryck berättar om en katalogmässig relation. Vi bör inte göra ”dit” eller ”efter modellen av” till bevis för att en tillverkare tryckte exakt dessa ord på omslaget.
Skillnaden spelar roll när man besvarar en vanlig fråga: ”Hur såg den ursprungliga Conver-taroten från 1760 ut?”. Om det citerade föremålet är en senare nyutgåva vilseleder det att kalla det original. För att svara väl bör du ange datum och typ för varje exemplar och låta läsaren öppna katalogposten. Då kan hen kontrollera vad som bevaras och vad som rekonstruerades eller gavs ut på nytt.
Läs den materiella beskrivningen innan du tittar på tolkningar
BnF-posten anger 11,9 gånger 6,2 centimeter för ett Conver-exemplar; Camoins nyutgåva har andra mått och endast femtioåtta bevarade kort i den citerade posten. Siffrorna säger vilket föremål som har inventerats, inte hur det kändes att blanda med den fullständiga originalleken. Teknik och underlag hjälper till att jämföra: träsnitt, schablonfärg, baksida med ett mönster. Om en annan sida visar ett förstorat foto kan du inte utifrån det sluta dig till måtten utan att gå tillbaka till katalogen.
Morgan katalogiserar trettiofem målade kort från Visconti-Sforza-samlingen; siffran betyder inte att den historiska leken designades med endast trettiofem. Fältet för materiell beskrivning talar om den del som bevaras av den institutionen. I varför ofullständiga kortlekar överlever förklaras hur man skiljer mellan samlingens antal, bevarade exemplar och faksimiler.
Anteckningarna är där den svåra historien framträder
Många läsare stannar vid rubriken och missar anteckningarna. Där kan den avgörande informationen finnas: en inskrift på Två av Deniers, en alternativ baksida, ett tillagt skattemärke eller handskrivna anteckningar. I BnF-posten för en Camoin-utgåva baserad på Conver förekommer både den gamla uppgiften och ett blått skattemärke från 1890 samt senare spådomsanteckningar. Auktoritetsposten för Nicolas Conver varnar för diskrepansen mellan ”1760” och tillverkarens liv. Om vi bara citerar titeln och det första synliga datumet berättar vi en omöjlig historia.
Anteckningarna kan skilja observation från tolkning. ”Det står en sådan inskrift” är en beskrivning. ”Det tillskrivs en sådan verkstad” är ett katalogförslag som kan revideras. ”Troligen” uttrycker en grad av säkerhet. Bevara dessa ord när du sammanfattar. Ta inte bort försiktigheten för att göra meningen mer kategorisk; försiktigheten är en del av uppgiften.
Vad är en primärkälla här?
Det bevarade föremålet är den materiella primärkällan. Dess institutionella post är en expertbeskrivning av föremålet, med kuratoriska beslut. En modern nyutgåva är primärkälla för sin egen produktion, men ersätter inte det gamla kortet i det som den har återskapat. En butik som annonserar en kortlek kan bidra med uppgifter om sin utgåva; för att datera föremålet som den påstår sig återge måste man gå tillbaka till institutionen. Dessa distinktioner gör att varje källa kan användas för det påstående som den faktiskt stöder.
Om du jämför spådomsbruk kan en handskriven anteckning i ett exemplar vara bevis för en läsningsintervention, förutsatt att katalogen dokumenterar den och att dess datum utreds. Den visar inte att leken ursprungligen tillverkades för det syftet. Från spel till kartomanti utforskar den övergången med dokument, men principen syns redan i BnF-posterna.
En metod med fem fält för dina anteckningar
För varje post: skriv upp institution och identifierare; titel så som katalogen anger den; föreslaget datum för föremålet och inskrivna datum separat; teknik, storlek och antal delar; anteckningar om proveniens, baksida och ingrepp. Avsluta med en mening som säger vad posten INTE gör det möjligt att påstå. Exempel: ”Den här posten beskriver en Camoin-nyutgåva från 1890–1899; den bevisar inte att dess femtioåtta bevarade kort trycktes 1760.” Den meningen skyddar dina anteckningar mot framtida förenklingar.
Katalogen ersätter inte observationen. Öppna bilderna om de finns och kontrollera att posten motsvarar föremålet du studerar. Ett museifotografi, ett förklarande diagram och en rekonstruktion visar olika saker. Innan du använder något av dem som bevis bör du läsa bildtexten och kreditinformationen: ett schema kan klargöra postens delar, men dokumenterar inte det historiska kortets materiella utseende.
Läs långsamt för att berätta rätt
En bra post besvarar inte alla frågor, men den undviker många falska svar. Den tvingar oss att skilja mellan namn, föremål, modell och utgåva. Den avslöjar också osäkerheter som en populär text ofta suddar ut. För att lära känna historisk tarot är det lilla läsarbetet mer fruktbart än att memorera ett spektakulärt datum. Det gör det möjligt att säga ”det vet vi inte med den här posten” och att exakt lokalisera vilket dokument som skulle behövas för att komma vidare.