Waite, Rider och Smith: vem gjorde vad?

Samma kortlek kan kallas ”Rider”, ”Rider-Waite”, ”Waite-Smith” eller ”Rider-Waite-Smith”. Namnen är inte fyra författare som går att byta ut mot varandra. De visar olika uppgifter i ett utgivningsprojekt: Arthur Edward Waite utvecklade idéerna och anvisningarna, Pamela Colman Smith skapade illustrationerna och Rider var företaget som tryckte och sålde den historiska leken.

Victoria and Albert Museums beskrivning skiljer mellan Colman Smiths bildarbete, Waites roll i projektet och tryckning hos Rider and Company. Själva katalogposten för ett exemplar kan innehålla andra datum än den allmänna historien om designen. Om vi läser fälten ordentligt slipper vi tillskriva en enda person hela resultatet.

Waite: ledning, texter och tolkningsram

V&A placerar Waite i den brittiska esoteriska miljö som studerade och omarbetade tarot vid slutet av det nittonde och början av det tjugonde århundradet. Hans roll var mer än ett namn på asken: museet anger att han gav precisa anvisningar för korten i stora arkanan. Som textförfattare och ledare för projektet påverkade han urvalet av scener och betydelser.

Det gör inte Waite till tecknaren av alla kort. När en handbok beskriver den illustrerade Fem i bägare bygger den på en visuell lösning som Colman Smith utförde. Text och bild kan samspela, men deras respektive upphov behöver anges korrekt.

Smith: skaparen du ser på korten

British Museum beskriver Pamela Colman Smith som illustratör och formgivare av den kända leken tillsammans med Waite. V&A betonar att hon hade större frihet med lilla arkanan. Hennes scener gör många sifferkort till små situationer: du kan undersöka vem som handlar, vilka föremål som finns och hur bilden är uppbyggd.

Att hennes namn finns med i den fullständiga benämningen handlar om historisk precision. ”Rider-Waite-Smith” påminner läsaren om att ett företag, en författare bakom anvisningarna och en konstnär bidrog på skilda sätt. Det är inte en regel som tvingar varje förlag att byta produktnamn, men ett tydligt sätt att förklara upphovet.

Rider: utgivning och spridning

Rider and Company anges som tryckare eller utgivare för de historiska exemplaren som V&A katalogiserar. Företaget såg till att designen kunde spridas som en produkt. Dess namn på asken innebär inte att en anställd vid namn ”Rider” personligen utformade varje scen.

Utgåvan du köper i dag kan komma från ett annat företag och en annan tid. British Museum har till exempel en amerikansk lek från 1968 gjord efter Waite och Colman Smith och utgiven av Tarot Productions. Bildsläktskapet med den historiska designen finns, men föremålets datum och produktion skiljer sig.

Pressa inte ihop hela tidslinjen

V&A förklarar att leken först kom ut 1909, men beskriver sitt exemplar som litografier från en första tryckning 1910, omtryckta 1916. Skillnaden lär oss att ange vad vi menar: projektets idé och lansering, första tryckningen som tillskrivs ett föremål, ett senare omtryck eller en reproduktion. Ett fotografi på nätet kan visa vilket som helst av dessa skeden.

Innan du citerar en utgåva, leta på asken eller i katalogen efter förlag, året för just det exemplaret, illustratörens namn, introduktion och anteckningar om restaurering. Att ett namn saknas på det kommersiella omslaget suddar inte ut det dokumenterade upphovet till bilderna.

Varför spelar det roll när du lär dig tarot?

Om du läser en bok om den här traditionen, kontrollera om den använder Colman Smiths teckningar eller en nytolkning. En mening om en gest hos en gestalt fungerar bara om ditt eget kort visar gestalten. Välj tre kort — Rättvisan, Styrkan och ett sifferkort — och jämför namn, nummer och scen. Det hjälper din läsning mer än att memorera ett leknamn utan att titta på korten.

Läs Pamela Colman Smith och hennes bilder för att undersöka hennes bildarbete och Marseille jämfört med Rider-Waite-Smith för att se hur ett exempel förändras mellan systemen.

Så gör du en fullständig tillskrivning

När ett museum katalogiserar en lek kan det ange formgivare, förlag, tryckare, ort och föremålets datum var för sig. Varje fält besvarar en annan fråga. ”Vem tänkte ut anvisningarna?” är inte samma sak som ”vem tecknade korten i lilla arkanan?”. ”Vem tryckte den här asken?” är inte heller ”vem utformade den första designen?”. V&A använder just dessa skillnader i beskrivningen av sina litografier, och British Museum gör detsamma med en senare utgåva från 1968.

Ett vanligt fel uppstår när någon ser en ny reproduktion och skriver ”tarot från 1909” utan att klargöra att årtalet gäller designen. British Museums utgåva från 1968 visar varför datum måste skiljas åt. Dess bildmässiga ursprung går tillbaka till Waite och Colman Smith, men material, tryckare och spridning tillhör en senare del av det tjugonde århundradet. En bokpresentation kan ange båda datumen med olika verb: ”bygger på en design som gavs ut i början av det tjugonde århundradet” och ”den här utgåvan trycktes år …”.

Precisionen är också viktig för bilder på en webbplats. Även om en illustration är historisk kan det digitala fotografiet och den särskilda utgåvan ha egna villkor för återgivning. Att ange Colman Smith som konstnär betyder inte automatiskt att man fritt får använda vilket foto som helst av ett kort som återger eller nytolkar hennes arbete. Identifiera föremål, utgåva och bildfilens rättigheter innan du sätter en bild på en boksida.

Ett praktiskt fall med ofullständig kreditering

Anta att en artikel skriver ”Waites Fem i bägare” och beskriver hållningen hos en tecknad gestalt. Formuleringen nämner personen som ledde projektet men lämnar ute den som formgav själva scenen. Det är bättre att skriva: ”I Rider-Waite-Smith-leken, illustrerad av Pamela Colman Smith under Arthur Edward Waites redaktionella ledning, visar kortet …”. Ange därefter vilken konkret utgåva du tittar på.

Rättelsen förminskar inte Waite. Hans anvisningar för stora arkanan och hans texter är delar av systemet. Genom att nämna varje deltagares bidrag undviker vi att framställa en kortlek som en ensam persons verk när källorna visar ett samarbete.

Gör samma kontroll med en modern lek: identifiera konstnären, häftets författare, förlaget och året på din ask. Om en uppgift saknas, skriv ”framgår inte” i stället för att tillskriva den det mest synliga namnet. Så kan du ge de medverkande erkännande och undvika att föra vidare felaktiga uppgifter.

Källor

• ”A history of tarot cards”, Victoria and Albert Museum. Lästs den 26-09-2026.
• Pamela Colman Smith och lek 1982,U.4643.1-78, British Museum. Lästa den 26-09-2026.