Målade kort och tryckta kort: vad förändras i tarotens historia

Två kort kan avbilda en liknande figur och ha nått oss genom mycket olika materiella vägar. Det ena målades individuellt; det andra kom från en tryckform som kunde upprepa konturer; ett tredje fick färg efter tryckning. Att veta hur en bild producerades hjälper till att förstå varför varianter finns, varför vissa bitar är unika och varför ett datum eller en tryckt signatur kan upprepas i senare exemplar. Man bör inte reducera tarotens historia till ett enkelt steg från hantverksmässig lyx till enhetlig tillverkning: teknikerna samexisterade och de bevarade föremålen tillhör olika sammanhang.

Utställningen The World in Play på Metropolitan Museum of Art visar europeiska lyxkort som är målade och andra som är graverade. Alla är inte tarot: några tjänar just till att jämföra tekniker för samtida kort utan att tillskriva dem tarotens struktur. The Morgan Library & Museum katalogiserar Visconti-Sforza-korten som målade delar av en historisk italiensk uppsättning. Bibliothèque nationale de France beskriver en Marseille-tarot förknippad med Conver som trägravyr och färglagd med pochoir. Dessa tre referenser räcker för att observera något grundläggande: ”tarotkort” beskriver en kulturell familj av spel och kortlekar, inte ett enda sätt att tillverka varje exemplar.

Det målade kortet: ett individuellt verk inom en serie

Att måla för hand gör det möjligt att införa skillnader i linjeföring, pigment eller finish mellan kort. Det innebär inte att varje scen uppfanns utan förlaga. En verkstad kan upprepa en design och flera personer kan vara inblandade i samma serie. Konstnärlig tillskrivning är därför en uppgift som består av jämförelse och dokumentation, inte en automatisk signatur som ärvs genom att tillhöra uppsättningen. I de kort som Morgan bevarar föreslår katalogen dateringar och tillskrivningar knutna till Visconti-Sforza-miljön. Om ett kort eller en grupp uppvisar olika egenskaper måste den skillnaden beskrivas innan alla bilder tillskrivs en enda hand.

Ett lyxkort bevarat i gott skick representerar inte heller i sig självt det vanliga sättet att spela i en hel stad. Met påpekar att deras beställningskort var exceptionella föremål och att några antagligen inte var avsedda för en vanlig spelomgång. Att just dessa rika föremål har överlevt kan snedvrida vår föreställning: vi ser mycket av det som någon ansåg värt att bevara och mindre av det som förbrukades i vanligt bruk. Innan man hävdar att ”så här var de första taroterna”, måste man skilja det dokumenterade exemplet från generaliseringen.

Tryckformen: att upprepa betyder inte att producera identiska kopior

En graverad bild gör det möjligt att trycka samma linjedesign flera gånger. BnF:s katalogpost beskriver tekniken i taroten som tillskrivs Conver som «gravure sur bois coloriée au pochoir»: trägravyr med färg applicerad med schablon. Den reproducerbara konturen och färgfasen är olika operationer. Beroende på exemplar kan variationer i passning, intensitet eller slitage förekomma. Förekomsten av en tryckform gör inte varje kort till ett perfekt duplikat, och garanterar inte att alla upplagor gjordes samma år.

Met dokumenterar i sin utställning kort som gjorts genom koppargravyr av den så kallade Mästaren av spelkorten på 1400-talet. Dessa kort utgör inte en tarotlek, men de visar ett tryckt alternativ till individuellt måleri och hjälper till att förstå vad det innebär att producera bilder från en plåt. Källan noterar till och med att vissa figurer kunde kombineras med separata färgsymboler. Den etiketten bör behållas: teknisk jämförelse mellan historiska kort, inte bevis för att Visconti-Sforza-taroten trycktes med den metoden.

Att färglägga efter tryckning

Färgen på ett tryckt kort kan ha applicerats efter konturen, för hand eller med schabloner. ”Tryckt” är inte detsamma som ”utan manuell inblandning”. BnF:s egen beskrivning av Conver-leken kombinerar trägravyr och färg med pochoir. När vi jämför två exemplar kan en skillnad i ton härröra från den applicerade färgen, bevarandet, ett digitalt fotografi eller en annan upplaga. Enbart visuell observation gör det inte möjligt att välja en orsak. Att leta efter katalogens tekniska uppgift är första steget.

Denna detalj är viktig när man talar om symbolism. Om en modern utgåva gör ett blått mörkare eller omtolkar ett rött, bör vi inte hävda att den exakta nyansen var en historisk tryckares avsikt. Även i gamla föremål kan ett exemplar ha åldrats eller fått ingrepp. En samtida läsning kan använda den färg den ser i sin kortlek; tillverkningens historia kräver att man identifierar vilket exemplar, vilken teknik och vilket skikt av ingrepp vi tolkar.

Vad förändras för läsaren som jämför kortlekar

För det första förändras frågan om upphovsmannaskap. I en individuellt målad bild kan vi studera hand, verkstad och beställarskap. I ett tryck frågar vi också efter tryckform, tryckare, färgläggning och möjliga nyutgåvor. För det andra förändras frågan om datum. En förlaga kan vara äldre än det exemplar vi har framför oss, och ett ingraverat datum kan fortleva när en design återanvänds eller kopieras. För det tredje förändras frågan om variation. Två tryckta kort med samma scen kan skilja sig åt i färg, skick eller upplaga; två målade kort inom samma uppsättning kan också skilja sig åt genom konstnärliga ingrepp.

Kategorin ”original” måste preciseras i varje fall. Ett bevarat handgjort kort är det ursprungliga föremålet från sin produktion; ett gammalt tryckt exemplar kan också vara ett historiskt original från sin upplaga. Ett foto av endera är en reproduktion. En modern kortlek som återtrycker sina bilder är en annan utgåva. Ett nytt kort som ritats för att fylla en lucka är en rekonstruktion eller redaktionell nyskapelse. Dessa ord ordnar inte föremålen efter affektionsvärde; de förklarar vilket bevis var och en bidrar med.

En jämförande övning med tre katalogposter

Öppna en katalogpost för Morgans Visconti-Sforza-uppsättning, BnF:s post för Conver-taroten och Mets utställning. I en egen tabell, anteckna det datum som respektive institution föreslår, teknik, mått, antal beskrivna delar och typ av föremål. Skriv i sista kolumnen ”vad den inte bevisar”: en målning bevisar inte tidig spådomsanvändning; ett tryck bevisar inte massdistribution utan upplagedata; en post för icke-tarotkort bevisar inte en tarotspelsregel. Den sista kolumnen är skyddet mot snabba slutsatser.

Om du hittar samma bild beskuren och färglagd på ett annat sätt på internet, gå tillbaka till den institutionella katalogposten. Fråga om det är en digitalisering av originalet, en katalogplansch, en restaurering, ett faksimil eller en nytolkning. Webben gör det lätt att mångfaldiga bilder; just därför blir proveniensen viktigare. I vad ett museum bevarar när det bevarar ett kort hittar du en metod för att följa dessa uppgifter. I hur man identifierar datumet för en kortlek förklaras varför förlaga och exemplar inte alltid delar datum.

En historia av samexistens, inte automatiskt utbyte

Jämförelsen visar tillverkningsmöjligheter, inte en stege där varje teknik omedelbart tränger undan den föregående. Det fanns lyxbeställningar, tryck- och färgläggningsprocesser, nyutgåvor och senare samlingar. För att tala om en specifik plats eller verkstad behöver vi dess föremål och dokument. Den användbara frågan är inte ”vilket år blev taroten tryckt?”, som om det hände en enda gång överallt. Den är ”vilken teknik dokumenterar detta kort, i vilket exemplar och med vilket datum?”.

Den precisionen gör det mer intressant att titta på en aktuell kortlek. Dess design kan inspireras av ett målat kort, ett färglagt tryck eller en blandning skapad århundraden senare. Om du använder den för att lägga korten, observera det du har framför dig. Om du beskriver bildens historia, följ kedjan av original, kopior och redaktionella beslut. Samma figur kan förena dem utan att göra dem materiellt lika.

Källor

• The Metropolitan Museum of Art, The World in Play: Luxury Cards, 1430–1540. Jämförelse av målade och graverade kort; flera exempel är inte tarot och behandlas som sådana.
• The Morgan Library & Museum, Visconti-Sforza-korten. Katalog över målade delar, proveniens och tillskrivningar.
• Bibliothèque nationale de France, tarotlek förknippad med Conver. Materialpost som registrerar trägravyr och färgläggning med schablon.